Idyll, skriven av Karin Boye
Din röst och dina steg faller mjuka som dagg på
min arbetsdag. Där jag sitter är det vår i luften omkring mig av din
levande värme. Du blommar i min tanke, du blommar i mitt blod, och jag
undrar bara, att inte mina lyckliga händer slår ut i tunga rosor. Nu sluter sig vardagens rymd kring oss två, lik en len
lätt dimma. Är du rädd att bli fånge, är du rädd att drunkna i det gråa? Var inte rädd: i vardagens innersta, i allt livs hjärta, brinner med stilla nynnande lågor en djup, hemlig helg.
Mås
Jag hör måsar skrika för livet
Att de har det gott tar jag för givet
Sväva fritt över öppet hav
Förutan en fast punkt, ett nav
Jag kan tro att du skrattar åt mig, mås
Åt mig som sitter instängd i min bur
och sakta förgås.
Ensamma nätters kval
Om jag hade någon att hålla om hade livet varit lättare.
Om jag hade någon att sakna och tänka på,
hade ensamma nätters kval runnit av.
Om jag hade någon att dela mina känslor och tankar med,
hade nog huvudet varit klarare och hjärtat mindre tungt.
Om jag hade ett ljus vore livet mindre svart.
Om allt i livet vore enkelt
Livets Stig
Som människa gå man gärna på samma stigar som man alltid har gått. Då det inger en trygghet. När vi blir lite äventyrslystna eller helt enkelt tröttnar på att gå på samma stig händer det att vi tar en eller flera avstickare in i skogen, men vi återvänder alltid till den gamla stigen.
Steget från att ta en avstickare till att helt sonika börja vandra på en korsande stig är otroligt skrämmande.
Antagligen för att vi ofta glömmer att det alltid går att gå tillbaka i sina egna fotspår för att hitta stället där det gamla och den nya stigen korsades.
Har du trampat på den nya stigen en längre tid kommer du upptäcka att den gamla stigen har ändrats, och även om det mesta är sig likt fortsätter allt som en gång var ditt gamla liv att leva vidare och utvecklas utan dig.
Ensamhet
Det är stor skillnad på att vara ensam och vara ensam. I mitt fall spelar det ingen roll om jag är i smålands skogar eller om jag är hemma.
Vänner och familj är en tröst, men det är inte den närhet jag söker.
Att man känner sig mindre ensam hemma är för att det finns så mycket mer att hålla sig sysselsatt med.
Att en människa som ibland känner sig ensam när han är hemma, känner sig ännu mer ensam när han är borta från allt vad komfort och teknologi heter är knappast ett mysterium.
Saknaden efter sin älskade suger tag i bröstkorgen och tankarna på vad hon gör fladdrar iväg.
I min bröstkorg bor bara saknaden efter någon att sakna.
Det känns precis likadant men när jag stänger ögonen ser jag inget ansikte.
