Idyll, skriven av Karin Boye
Din röst och dina steg faller mjuka som dagg på
min arbetsdag. Där jag sitter är det vår i luften omkring mig av din
levande värme. Du blommar i min tanke, du blommar i mitt blod, och jag
undrar bara, att inte mina lyckliga händer slår ut i tunga rosor. Nu sluter sig vardagens rymd kring oss två, lik en len
lätt dimma. Är du rädd att bli fånge, är du rädd att drunkna i det gråa? Var inte rädd: i vardagens innersta, i allt livs hjärta, brinner med stilla nynnande lågor en djup, hemlig helg.
Mås
Jag hör måsar skrika för livet
Att de har det gott tar jag för givet
Sväva fritt över öppet hav
Förutan en fast punkt, ett nav
Jag kan tro att du skrattar åt mig, mås
Åt mig som sitter instängd i min bur
och sakta förgås.
